Bikt
Okej. Så jag tänkte inte ens skriva det här inlägget för att jag skäms så jäkla mycket men så tänkte jag om. För jag ljuger ju bara för mig själv om jag låtsas som ingenting. Jag föll dit.
Jag är så medveten om att jag är en känsloätare. Jag vill tröstäta och jag vill glädjeäta.
Gick till jobbet, lite småhungrig och ledsen över att jag inte var i fullt så mycket ketos som jag trodde och att jag inte gått ner mer i vikt... o så gick det av bara farten. Det slank ner godis. Jag måste lära mig att inte hänga upp mig på småsaker. Ketosen kommer och vikten kan inte rasa hela tiden. Istället för att vara nöjd över att jag redan gått ner och att jag börjar komma igång med en ny livsstil så hakar jag upp mig.
Så in i helvete dumt.
Men det här var iförrgår och efter det har jag skött mig.
Fick hem klänningarna igår och provade den jag beställde en mindre storlek i. Fan, den är så himla fin och bara jag går ner lite kommer den sitta jättebra, så nu känner jag peppen ännu mer. Jag ska fixa det. Och jag ska lugna ner mig över att jag åt godis för jag sitter gärna och ältar och tänker att herregud nu har jag förstört allt, men det har jag ju inte. Planering planering! Nästa gång tar jag med mig en babybellost i fickan så slipper jag äta det där godiset ;)
Ikväll ska vi träffas ett gäng och grilla så jag har lagt en fläskfilé i marinad. Ännu en stor fördel med LCHF, jag kan vara med och grilla, jag behöver inte komma med någon fesig specialmat bara för att jag försöker gå ner i vikt. Jag skippar bara potatisen :)
Har gjort egen músli efter ett recept jag hittade på LCHFklubbens hemsida, kul att göra såna grejjer.
Nu kör vi! :)